fredag 11 maj 2018

Det har varit så komplext

När jag var yngre och full med komplex trodde jag alltid att man sen som äldre skulle ha släppt dem helt. Ju äldre jag nu har blivit har jag märkt att många vuxna har det precis lika jobbigt med sina tankar om sina kroppar fortfarande, vilket ju är sorgligt. Hittills har vi levt i en värld där det finns en väldigt snäv norm det är väldigt viktigt att man ska sträva till att passa in i, är man utanför den är man misslyckad och ohälsosam, men som tur har det börjat ändras drastiskt på senaste tiden, vilket ju är hur bra som helst!

Nu känner jag inte att det riktigt ändå är min fight att ta fullt ut eftersom att jag alltid varit ganska nära dendär normen, åtminståne utifrån sett. Lång och slank liksom. Vad som inte synts utanpå är att jag alltid har sett mig själv som FÖR lång, det blir ju lätt så när man får frågan "hur lång är du riktigt!? Du e ju lång som en karl!", mina ben har jag alltid sett som otroligt fula, långa pinnar utan kurvor whatsoever, min häxnäsa och dubbelhaka och min mage som fast hur smal jag varit alltid har ett put längst ner och dedär partierna vid bröstmusklerna som alltid ser tjocka ut i sånadär smala axelband, som jag ändå är allt för bredaxlad för att kunna ha över huvudtaget.


Men jag har verkligen tagit åt mig angående all kroppspositivitet som har been going around det senaste året. Angående alla mina utseendekomplex har jag kommit till insikt, jobbar på det och känner mig mer självsäker och bekväm än nånsin i min kropp, för huhhu, vem ork nu bry se.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar