torsdag 15 februari 2018

Varför gymmet inte är för mig

Ikväll fick jag en helt ny förståelse för dedär som vill börja träna men kanske inte riktigt vågar eller vet vad eller hur de ska göra på gymmet. 

Ikväll var jag dendär vilsna människan som joggade lite, cyklade lite, pumpade lite här och lite där utan motivation eller mening för att sen återgå till dendär trygga roddmaskinen som jag är van med från boxen. Jag hade inte nån plan för vad jag skulle träna och maskinerna som jag förr använde nästan dagligen kändes obekanta och konstiga. När jag for hem efter en timme kände jag inte att jag hade åstadkommit några stordåd alls, lite svettig men överlag hade nog en timme gått ganska långt i spillo.

Jag har ju tränat crossfit i över två år nu och är ju som bekant helt fast i den träningsformen, men ikväll provade jag ändå på vanligt gym igen då ett par kompisar skulle o träna och jag redan hade varit ett varv till boxen idag med barnen (blir ju dock nada träning gjord med dom att hålla koll på). Men alltså nej. Nej nej nej. Inte min grej. Jag joggade först i ca 7 min och under den tiden såg jag på en person som stod och pumpade sin högra triceps medan hen såg på sig själv i spegeln. Alltså visst, snygg överarm men så. jävla. tråkigt!? Och liksom speglarna överallt!? Jag är så van att träna utan spegel nu och blev jag helt störd av att se mitt fula ansträngda ansiktsuttryck hela tiden, det blev dessutom att jag tänkte mer på hur det såg ut när jag squattade istället för hur det kändes, vilket känns nästan upplagt för att skaffa sig nån skada längre fram. Nyttigt att hålla koll på tekniken genom att se sig själv göra övningar ibland ja, men åtminståne jag tappar lättare både fokus och balans med mig själv stirrande tillbaka på mig medan jag lyfter.

En bild från -14 när jag själv var en pumpande spegeltittare.

Jag förstår nu så väl de som börjar träna, tränar ett par veckor och tröttnar. Jag var där en timme ikväll och vill aldrig tillbaka. Never.

Och som jag uppskattar crossfit efter ikväll. 
Man behöver för det första aldrig ens tänka ut vad man ska träna, det får man reda på när man kommer till boxen. Träningen gås igenom med alla, man får fråga om sånt man inte vet, coachen visar övningarna om det är nya i boxen och sen tränar man effektivt i en timme, inte halvdant i två eller tre, och eftersom att träningarna ofta är så tuffa så har man med mer än gott samvete vilodagar där emellan.

Den största skillnaden mellan en box och ett gym är nog ändå GEMENSKAPEN. Man hej'ar på alla när man kommer till boxen och hejdå'ar när man far, och får alltid ett hej och hejdå tillbaka. Det är ingen skillnad om man sätter sig och småpratar efter woden med en jämnårig, äldre, yngre, man eller kvinna, ingen tycker man är konstig. 
Hur många pratar med såna de inte känner på vanliga gym? Hur många vågar ens fråga råd av personalen vid disken eller andra gymmare när det är nåt man egentligen känner sig osäker på?

Sami berättade för en tid sen att en kompis pappa hade SVIMMAT på gymmet en dag och ingen hade ens gått fram och frågat hur det är!? Han vaknade liksom till av sig själv efter en stund och ingen hade ens noterat det fastän det var tränande människor runtom. Det skulle aldrig hända i en box.

Så tja, nej för mej till anonyma omotiverande gym och yay till gemenskap och tuffa träningar i boxen.

4 kommentarer:

  1. Yay!!!!😊 fr.o.m mars ska jag träna i vanligt gym tills förlossningen och en tid efteråt. Ser inte fram emot det precis. (Men jag har oxå ett 10 gångers kort till boxen då jag får riktigt dryyft)

    SvaraRadera
  2. På mitt gym hejar och hejdåar man alltid, ibland småpratar man också 😊 men så bor jag i en by också, så det gör väl mentaliteten annorlunda förstås. Jag fastnade totalt för gym för några år sen, men för tillfället känns min träning ganska planlös, så borde ta en funderare på vad det riktigt är jag vill åstadkomma, så jag inte bara tränar slentrianmässigt ☺

    SvaraRadera
  3. Hej, funderar om du kan berätta vilken vagn du hadd me till hesa? Har nästan ågnest när vi e på väg dit med en 7mån gammal baby 😅 Vi har en storan brio vagn och tänker att det sku bli väldigt opraktiskt med den 🤔 nästan svårt att komma fram med den i halpahallis trånga gång 😂 men sen igen i alla (billigare) resevagnar har barnen ansiktet fram åt 😒 å sku int vila sätta super mycke pengar till en vagn såm man användar en gång. Ja du hör vilken världs problem jag har 😂 ja så vilken vagn hadd du med digd gick de bra i tågen, hesa? Tack för svar ☺️

    SvaraRadera
    Svar
    1. Absolut! Jag hadd nog bara med vår vanliga Gesslein av den enkla anledningen att vi int har nån annan, heheh. Den e faktiskt otroligt smidig ändå fast den är ganska stor då framhjulen svänger så bra. Och jag blev faktiskt positivt överraskad över hur anpassat allt är för rullstolar/barnvagnar, både på tågen, på gatorna och i butiker! Så de va nemas problemas faktiskt. :) Hadd ju då bokat tågbiljett i vagnen var man får ha barnvagn o kunde ha vagnen precis framför mig hela tiden då ja hadd tagi platsen längst fram, o både i lokaltågen o metron va de alltid bra me rum så vagnen rymdes med (fast man ju själv ofta hamna o stå men de va int så långa streckor). :) Tyckt också att alla visa väldigt bra hänsyn till då man kom me vagn o behöva lite mer utrymme! Lycka till!

      Radera