söndag 26 november 2017

Oliver Emanuel

Om bara en vecka blir vår förstfödda hela 2,5 år! 
I två och ett halvt år har jag fått vara just hans mamma, tänk det.


Han är så rolig, det går inte en dag utan att han skojar sig genom att gå på nåt konstigt sätt, göra jumppakonster på golvet eller nån grimas medan vi sitter vid köksbordet, som gör att vi brister ut i skratt!

Han är den mest sportintresserade personen jag känner. Han gråter när han måste lämna crossfit-boxen, han kan sitta igenom en hel ishockeymatch med pappa vid ishallen, spela fotboll i sitt rum i timtal bara man är med, och står som klistrad vid innebandysalen i idrottsgården efter att vi varit och simmat. Och det är inget slött titta-på-hängande när man sportar med honom. Innebandyklubban ska hållas i med båda händerna och man ska inte luta sig mot nåt eller stå med händerna i sidorna när det ska sparkas boll, då får man en skarp tillsägelse minsann!

Han förstår både finska och svenska lika bra, och jag har märkt att han svarar Sami med Ei, och åt mig med Nä, annars är det en salig språkblandning som kommer ur hans mun, vilket gör att hans enspråkiga kompisar och kusiner kanske inte alltid har helt lätt att förstå honom. Språket lossnade ordentligt under sommaren och än mer nu under hösten och det är så roligt att höra hans funderingar och skämt! 


Vårt härliga, fina OlliTroll!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar