måndag 13 november 2017

När det var tungt från förr

Lagom till middagsvilan hoppade jag och småpojkarna i bilen idag och körde iväg till Vörå! Där träffade vi Linda och Ann-Sofie som också är prematurmammor, samt deras barn. Anledningen till träffen var att bli skulle bli intervjuade av Vasabladet! Nu på fredag 17.11 är det Världsprematurdagen och det kommer uppmärksammas med en artikel i tidningen. 

Det var verkligen jättekul att träffa andra som varit med om samma resa, och så skönt att känna igen sig i deras känslor, när man annars känner att andra kanske inte riktigt förstår, vilket också är helt förståerligt. Varje gång jag pratar om den första tiden med Noel märker jag hur jag fortfarande inte helt har bearbetat vad vi varit med om, då jag nästan alltid börjar gråta vid nåt minne, även om man inte ens pratar om speciellt djupa saker.

Idag var det när vi pratade om facebookgrupper för prematurföräldrar. När vi fick Noel fanns det ingen finlandssvensk variant och jag gick istället med i en rikssvensk. I Sverige gör de på lite andra sätt än här i landet, bl.a. så verkar det vara självklart och nästan en regel att åtminståne mamman ska vara med babyn 24/7 utan avbrott. I Oulu var de helt fine med att jag åkte hem ett par dagar och träffade Oliver efter att jag hade blivit utskriven men när jag sen skrev en presentation och om oss och vår situation i den svenska gruppen så blev jag överöst med kommentarer om hur fel jag gjorde som hade åkt hem och lämnat min baby. Kan ju säga att samvetet inte direkt blev bättre av det när man hade det jobbigt från förr.. Jag hade kvar inlägget ett par timmar innan jag inte orkade mer och raderade det.

En litenliten Noel i Kokkola, några veckor gammal.

Idag ett halvår senare, stora coola killen bredvid storebror i soffan! Helt otroligt vilken kämpe han är.

3 kommentarer:

  1. Ja, det var riktigt roligt och bra att få träffas o prata av sig mednpgon som förstår vad man pratar om och varit med om ungefär samma sak :) det där om.skuldkänslor och att åka hem till resten av familjen..på julaftonen när jag skulle vara hemma lite längre för att ge de andra barnen en någorlunda bra jul, så var det nog en person som sa något hen inte borde ha sagt! Jag hade försökt övertyga mig själv om att det var okej att åka hem, sköterskorna o läkarna tyckte det var okej för det var ju ändå jul men så pratade den där personen en bra stund om att flickan nog minsann visste att mamma inte var där på sjukhuset med henne, för mamma är nog mamma även om man är pytteliten och mest bara sover!! Tack, stort tack, liksom!! Som om jag inte hade nog med skuldkänslor..

    SvaraRadera
    Svar
    1. Alltså fy så onödigt! Kan vissa inte ens lite försöka sätt sig in i ens situation när de vet att det inte går att vara på två ställen samtidigt o man har barn hemma som man såklart vill hinna umgås med också!

      Radera
  2. Nej, tydligen så kan vissa inte det! Men du vet ju hur det är!

    SvaraRadera