måndag 20 november 2017

Att se paniken i sitt barns ögon

Resultatet av dagens undersökning var bra - friska ögon som tydligen bara behövde lite extra tid! En sån lättnad att veta och inte behöva oroa sig för det mer.
Själva undersökningen var dock inte jättehejsan. Modern och Noel grät nästan ikapp, fast det började så bra.

Vi kom till sjukhuset 5 före 12, och vi hade tid prick. Anmälningsmaskinen tyckte att vi inte alls hade nån bokad tid så fick gå o prata med en människa istället, och visst hade vi tid ändå fast jag redan hann bli orolig att vi tagit fel på dag. Vi fick direkt gå in och prata med läkaren som kollade ögonen snabbt med ficklampa, och sen kom en sköterska och droppade en vätska som skulle utvidga pupillerna i Noels ögon. Det gick helt bra, frid och fröjd med killen och även andra varvet av dropparna gick bra, vi fick sitta och vänta en halvtimme tills medlet verkade och jag tänkte att kanske det kommer gå helt bra ändå..?


Nå. Nej. När pupillerna var enorma var det tid för själva undersökningen och det är nog det värsta jag sett Noel genomlida, och då har han ändå varit med om en del. Med en metallklämma under ögonlocken som spände upp ett öga åt gången låg han och fäktade med armar och ben medan sköterskan höll i huvudet och läkaren kollade med lampa och nåt sorts glas.. Jag har alltid tänkt att stå bredvid och vara nära under undersökningar är det minsta jag kan göra, det är ändå Noel som får utstå värre men idag brast det och jag kunde inte stå och titta på eller ens titta i väggen bredvid, då jag knappast tror att personalen gärna jobbar med en storgråtande mamma i nacken heller.. Jag har blivit ganska van att se honom skrikgråta när det ska tas blodprov och sånt men att se honom skrika sig hes och att dessutom se ögat öppet och flackande med blicken i full panik tog nog priset. Min lilla baby.

Sen är det bara att försöka trösta honom och vara glad för att han inte kommer minnas dethär när han blir äldre. Bilden av honom på min näthinna kommer dock vara kvar länge..

5 kommentarer:

  1. Fyyyy jag blir nästan gråtfärdig bara av tanken på ens baby så. Jag börja tjuta första gångerna Vera fick vaccin också, av att se henne så ledsen och i panik.
    Skönt att ha dedär över, och BRA att de int felades nå me synen så ni int behöver gå igenom nå liknand igen!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja fy de så hemskt att se sitt barn lida. :'( Jo verkligen skönt att veta att han int behöver genomlid dedär igen!

      Radera
  2. Usch, hoppas int ni behöver fara på flera jobbiga undersökningar. Min pojk hadd för högt bilirubin då han blev född så togs ju x-antal blodprov ur foten på bb å ännu då vi kom hem kom dom 3 dagar i rad å tog blodprov på honom å de tyckt han int om. Å läkarundersökningen som görs före man slipper hem från bb då läkaren klämmer å vrider överallt å där står man som hormonstinn nybliven mamma å undrar hur någon kan göra sådär mot ens lilla bebis. När ja berätta åt mamma hu jobbit e va sa on at nä man ska int skåda på na å ja bara nå tack fö förvarningen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo blodprov togs varje morgon ur hälen när han va på sjukhus så de blev han van med, nu när han är såhär stor måst de ta ur armen o de e ju mesama sjukare o svårare att få att fara rätt.. 😣 I övermorgon blir de dags för de igen.

      Radera