fredag 27 oktober 2017

Två frågor och två svar om amning och oro

1. Hur länge tror du att du kommer amma Noel? Längre eller kortare än Oliver? Känns amningen annorlunda på ett känslomässigt plan denna gång (tänkt då det int var självklart från början att du sku få till en fungerande amning med Noel fast du visste att det gicl bra förra gången å sådär)

2. Finns det nå oro inom dej angående Noel? Förstår ju att de fanns i början då han var nyfödd men nu? Med utveckling, tillväxt å sånt? Eller är du helt lugn och känner att det kommer gå bra allt :)

1. Noel blir 6 månader om en vecka imorgon, alltså har jag egentligen redan ammat honom till en äldre ålder än vad Oliver var när jag slutade! 

Med Oliver kände jag att jag började vara ganska klar med amningen men ville ju ändå inte riktigt avsluta bara för min skull, så när han började visa där vid 5,5 månader att han inte var intresserad mer så lät jag det gärna rinna ut i sanden ganska fort. Han tog ju både flaska o bröst från start så det var enkelt att bara byta till flaska istället, om jag inte minns fel åt han ju då redan gröt redan morgon o kväll + pure på dagen så det är ju också lite annat än med Noel som just har börjat med typ en halv teskeds smakportioner. Oliver var ju också betydligt mer medveten om omvärlden och intresserad av allt annat runtomkring när vi skulle amma vilket inte Noel ännu är så det är betydligt enklare att amma Noel nu än vad det var med Oliver då. Med Olli hade jag ju dessutom ultradeluxe mjölkproduktion hela tiden så de spruta en kilometer varje gång han släppte taget och man var genomvåt när han var klar, med Noel har det stabiliserats bättre och jag kan amma var och när som helst utan att se ut som att jag har stått ute i ösregn efteråt.

Noel är ju dessutom så liten i växten så jag tänker inte alls på honom som en sexmånaders, utan mer som hans korrigerade ålder, alltså typ 4 månader. Känns nog som att jag vill amma Noel länge ännu, för detdär speciella bandet man har när man ammar och för att det är så jäkla praktiskt! Behöver inte stiga upp en gång heller på natten, ett litet gny från honom, tissi fram, han äter och somnar igen på en litenliten stund! Sen att han också äter bra ur flaska det jag pumpat innan jag far bort hemifrån ett par timmar är ju lite extra lyx!

Känns också just för att det tog länge innan det började funka, och för att dethär troligtvis är sista gången vi har en bebis, som att jag vill amma för att faktiskt typ "ta till vara på" denhär tiden när det funkar så bra! 
Så no hurry med att sluta amma denhär gången!


2. Alltså hm.. Jo, nog är jag väl typ alltid lite orolig i bakhuvudet. Man märker ju att han går framåt i utvecklingen även om det tar längre än för "normala" bebisar, så det är en lättnad, men nog ligger oron ändå där och knorrar ibland.

Vi är ju på fysioterapi med honom en gång i veckan, tror vi var dit för typ 7'de gången idag? Så motoriken går framåt och han får bra hjälp med det, det märks att han lärt sig mer och mer för var gång så det är skönt att se och höra!
Men oroar mig gör jag, t.ex. med ögonmotoriken som det tog så länge för att börja funka öht, vilket funkar bättre nu men inte ändå helt som det ska. Det borde ha blivit gjort en rutinögonundersökning när han var typ 1-2 månader gammal som aldrig blev gjord av okänd anledning, men de ska kolla ögonen lite extra nu på halvårskontrollen på tisdag i Kokkola så får se var de säger då. 
Sen har han också skakningar ibland som ingen riktigt vet vad beror på, och när man läst att sånt i vissa fall är pg.a. cp-skada så blir man ju nog lite nojig. Han hade ju två små hjärnblödningar under typ första veckan han var ute, det har ju sen gjorts flera ultraljud och magnetröntgen av hjärnan så det skulle ju isf kanske ha synts då (?? vet inte hur det funkar riktigt) men med vissa saker märker man väl nog först när han blir större om han fått några men av. Det är ju vanligt för prematurer med synproblem, problem med luftvägarna (typ astma o sånt tror ja?) och koncentrationssvårigheter och lite sånt som kan komma fram när de blir äldre men det känns nog ändå som att vi är lyckligt lottade om vi kommer så "lindrigt" undan.

När vi hade varit hemma ca 2 veckor var Alice hit och fotade Noel

8 kommentarer:

  1. Vår prematur hade också ögonproblem o vi hamna på en massa extra hjärnröntgen osv just pga ögonen. Han hade svårt att få ögonkontakt o fokusera samt att hans blivk ibland för neråt, att ögonen tittade typ ner mot kinderna. Minns dom sa att detta kan vara ett tecken på hjätnskada men för honom var det nog bara en outveckling som väcte bort. Vi 1 år syntes det inte mera. Han skakade också men det var pga att hb var lite lågt, sen när hb blivit stabilt så förvann det också.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hb hade ju faktiskt inte blivit kollat nu på en tid så kanske det beror på det! Var på blodprov i måndags med honom så på tisdag lär vi få reda på hur det ligger till med det åtminståne.. :)

      Radera
  2. Och ja... vi fick fysioterapi varje vecka fram till att han börja gå. Han svängde sig vid 10 mån. Satt o åla vi 1 år. Kröp vid 1 år o 3 mån o börja gå vid 1 år o 6 mån okorrigerad ålder.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Oj, så länge! Alltså kostar fysioterapin? Ha int texta fråga hehe.. Hans försäkring tror ja täcker bara för typ 10 fysiobesök så blir ju nog jättedyrt annars om man hamnar hålla på o va så länge..

      Radera
  3. Nä all fysioterapi var nog gratis. Åtminstone fik vi aldrig nån räkning därefrån. Dessutom fick vi inlägg o skor o allt gratis också o all jumppahjälpmedel vi behövde åt honom så vi fivk träna hemma. Jumppamattor, bollar o olika saker.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Okej skönt att höra! :) Bra att barnen får bästa möjliga hjälp till att utvecklas. :)

      Radera
  4. Jo absolut. O sen när fysioterapin var färdig fortsatte vi med ergoterapi, också gratis.

    SvaraRadera