söndag 29 oktober 2017

När man ännu inte riktigt förstod allvaret

Hur reagerade Sami och dina föräldrar när du ringde den dagen då du var och kollade hjärtljuden och de då sa att Noel måste tas ut? Förstod de allvaret direkt?

Alltså jag tror inte att jag ens riktigt förstod allvaret direkt heller utan hela dagen var jag nog typ i chock och lite som i en dimma.. Sköterskorna i Kokkola kommenterade också att jag verkade så lugn och sansad, men allt gick ju så fort och jag minns att jag tänkte flera gånger att det säkert bara är en dröm.

30 april satte jag upp denhär bilden på instagram.. 4 dagar senare var han född!

När jag fick tag i Sami så hade han ännu inte heller läst meddelandet om att jag ville fara o höra hjärtljuden, så det hela kom nog lite out of the blue. Jag sa typ att han ska komma till sjukhuset o hämta mig o att vi måste åka direkt till Kokkola. När jag sen satt där o väntade i väntrummet såg jag att läkaren o en sköterska stod o såg på mig och kom sen fram o sa till mig att komma o lägga mig ner på sängen där jag tidigare hade varit i ctg. Vet inte hur jag såg ut men minns att mina händer skakade jättemycket när jag skickade åt Carro om Oliver kunde lämna där över dagen.. 

Sami hade ringt åt sin mamma medan han körde till sjukhuset och hon hade nog blivit jätteorolig direkt tror jag.. När vi körde ut från parkeringen vid sjukhuset ringde jag åt min mamma, frågade var hon är med gråten i halsen o jag minns så bra hennes skrämda "MEN VA ÄRE OM!?", berättade att vi var på väg till Kokkola och kanske ta ut babyn men vi visste ju inte själva heller så mycket mer i det läget.. 

När vi satt i bilen ringde jag till jobbet och berättade att vi är påväg in och att hur det än blir så vågar jag nog inte komma i jobb mer (skulle egentligen i jobb dagen efter). Minns att Sami och jag pratade i bilen på vägen dit om att det inte är nån skillnad vad han har för fel, bara han överlever. Och att det hela kändes som en overklig mardröm och att de säkert kommer konstatera i Kokkola att allt är bra och att vi får åka hem igen! 

Skickade meddelande åt syrran i Åbo när vi nästan var framme

Sen på kvällen när han väl var ute kändes det hela jättekonstigt att helt plötsligt ha tom mage men ändå ingen bebis nära sig. Jag hade ju inte fått se honom en sekund ens utan bara ett par bilder som Sami hade tagit med min telefon så det hela kändes jätteoverkligt. Insåg ju inte då heller hur liten han faktiskt var för det syntes inte på bilderna.

Var nog också lite medicinpåverkad kan man se i efterhand heheh..


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar