måndag 17 januari 2011

kl. 22.21

Jag förstår inte hur man nånsin ska kunna tänka på henne mer än 5minuter o inte börja storgråta. Flera månader har gått o ännu är det lika svårt när man minns o förstår att man aldrig kommer att få se, höra eller röra henne igen. Om nån frågar om vi har hund hinner jag säga "joo, Golda" innan jag inser att det har vi inte.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar