söndag 19 november 2017

Hoppas på det bästa men förberedd på det värsta

Imorgon är det dags för en tur till Kokkola igen, för Noels ögonundersökning. 
Jag har försökt att inte tänka på det på hela helgen sen vi fick kallelsen förra veckan, för jag är så orolig för hur det ska gå när själva undersökningen blir gjord. Varför kunde dethär inte bara bli gjort när han var mindre och inte visste om nånting!? Nu är han ändå så "med" att det känns så hemskt att utsätta honom för fler undersökningar, speciellt med nåt så känsligt som ögonen. Jag gissar att han ju kommer behöva få lugnande, kan inte föreställa mig hur man ens skulle kunna undersöka ögonen mer än med ficklampa annars? Han kommer ju få panik.. 

Jag var mer orolig för synen när han var mindre och man knappt alls fick ögonkontakt, och han inte fokuserade på leksaker som man höll upp framför honom fastän han var i den åldern att han "borde" ha gjort det. Nu märker man ju ändå att han har utvecklats och att han ser en varesig om man står en bit ifrån eller är helt nära, även fast man rör sig eller om man dinglar en leksak nära honom, så det känns på ett vis onödigt att han ska behöva undersökas om det skapar mycket stress för honom, samtidigt som man ju vill att han ska få hjälp så fort som möjligt ifall det ändå är nåt som är fel..

Nå, morgondagen får utvisa hur det blir. Hoppas på det bästa men förbereder mig för det värsta. 

Julen på intågande

För ett par dagar sen satte jag upp lite fönsterbilder i Olivers rum, varav en av dem föreställer jultomten som flyger med sin släde och renar. Oliver blev helt fascinerad och nu pratar han minst en gång i timmen om "joulupukki"! 

Måttligt bra bild heheh.. och lite vint och snett efter att Oliver varit och plockat lös och satt fast bilderna igen.. Men bra tidsfördriv om int annat!

Sami, Oliver och fammon skulle igår till Halpa Halli för att träffa tomten men han hade tråkigt nog så bråttom därifrån (fast barnens dag ännu skulle pågå en timme..?) så de hann bara se ryggen av honom. En påse med en tidning och ett par små leksaker samt ett par godisar fick Oliver iallfall i utbyte mot hans teckning, så han var nöjd ändå.

Men nu när vi förklarat vad tomten är för en typ så längtar han ju oerhört till julafton. (Jag hade väl egentligen inte ens tänkt att han skulle tro på jultomten men nu blev det nu så iallafall hehehe... Men nog är det ju lite roligt och magiskt tillika ändå, vi har ju ändå inte med nån jesus-vinkel i det hela hos oss!) Jag hade tänkt att han i år ännu inte riktigt förstår vad det är frågan om och att det är onödigt att skaffa en julkalender men nu får jag nog ta och göra det iallfall, så han lite mer konkret kan se hur många dagar det är kvar! En med bara bilder känner jag är lite tråkig och choklad vill jag inte att han äter varje dag, så jag tror att det blir nån sorts pixibok-kalender. Om ett par dagar kommer det faktiskt upp en kampanj med julkalendrar på Campadre så jag tror jag ska ta och beställa hem en då! Om ett par år när båda pojkarna är lite större ska vi nog ha en nissedörr också, så roligt, mysigt och fantasifullt med en liten inneboende tomtenisse!

Och före själva julafton så kommer ju lillajul, redan om två veckor! Sami har aldrig firat lillajul som liten (har för mig att inga finska gör?), utan lillajul för honom är bara julfesten de ordnar från facket/jobbet, som ju inte ens är på lillajulkvällen. Men alltså hur kul att fira lillajul nu när man har barn!? Det känns ju måttligt värt att laga nån lillajulpåse/klapp åt sig själv men nu har man ju två små troll att fixa åt. 


Jag minns spänningen när jag var liten på lillajul, man väntade hela dagen och när det äntligen blivit mörkt ute så kunde det plötsligt knacka på dörren, och när vi sprang och öppnade fanns där varsin påse med lite smått och gott och nån liten julklapp av lillajultomten. 
Det vill jag att mina barn ska få uppleva!

Jag tycker ju nu då att det är minst lika roligt att fixa åt mina barn som när jag själv var liten och fick uppleva spänningen, så jag har ju redan börjat planera vad påsarna ska innehålla. Vill inte gå helt bananas men ändå nog att de ska få nåt litet, så i Olivers påse planerar jag att sätta en julkalender, en fidget spinner (hans kusin Alex fick en igår när vi var där och Oliver lekte med den hela kvällen och har pratat om den hela dagen idag..), russin, en trip och så ska jag göra en liten papperspåse med lite chips i (ni ba: va har chips med julen att göra? jag: chips hör till varje högtid! Heheh nä, men Oliver älskar det men får äta det så sällan men på lillajul kan han nog få en egen liten påse.). I Noels blir det troligtvis bara en smoothie och nån liten leksak, han förstår ju inget än men det är mest bara så Oliver ser att Noel också får nåt.

Bring on the Holiday season!

lördag 18 november 2017

En till liten bebis på kommande

Ni vet väl om att vi snart ska få en till liten tjej med i gänget!? Så är det, och idag ställde Fia, jag och Carro till med Babyshower-brunch för soon to be tvåbarnsmamman Janica! Brunchen vid Stadshotellet har vi tänkt prova på ända sen i april, och nu hade vi ju ypperligt tillfälle att göra slag i saken. 
Och ja vad ska man säga -  verkligen såå gott!

Efter lite om och men fick Janicas sambo Johnny medlurat preggodamen till stan, och Carro fick kidnappat henne ur en klädaffär. Och överraskad, det blev hon!


Vår gemensamma presentkorg bestod b.l.a. av en sagosamling-bok, matchande mössa, tights och dreglis från Majahome åt lilltjejen (måste ge ett stort plus för superbra kundbetjäning vid HomeFun, jag hade bråttom före jag skulle o träna när jag for in o gjorde beställningen och fick uppsydda alla plagg på en halvtimme!), samt choklad, en tidning, lite hudkrämer, kondomer (for the sexmachine heheheh) och sånt smått åt modern.


Nu är det bara slutspurten kvar så har vi sen en till medlem i vår älskade barnaskara! 
Heja heja Janica, dethär klarar du galant!

fredag 17 november 2017

Världsprematurdagen för alla små stjärnor

Idag finns det artiklar att läsa om oss både på Vasabladet, Österbottens Tidning och Svenska Yle Österbotten! Under Yles artikel hittar man också ett 12 minuter lång ljudfil som också hörts i radio Vega idag, och bara man kommer över att jag låter jättetråkig och helt utan livslust-ig på rösten (finns det nån som tycker om sin egen röst inspelad?) så blev det faktiskt bra!


Så många fina älskade barn som har hamnat att gå igenom så mycket och vara så starka alldeles från start. Sånt som man önskar att ingen, och speciellt inte en helt oskyldig liten bebis skulle behöva ta sig an. Otaliga nålstick, undersökningar och utmaningar behöver de utstå och klara av, våra små kämpar. Så tacksam för den fina vård de får i vårt land som hjälper dem att komma över hindren. 

Igår läste jag i den svenska prematurgruppen om en liten som inte orkade mer efter att ha kämpat i två veckor, och det kommer så nära. Jag är varje dag så oerhört tacksam för att vår Noel orkade kriga sig igenom och ut på andra sidan, och jag önskar så innerligt att så vore fallet för alla små stjärnor som föds för tidigt. 

torsdag 16 november 2017

Om man inte nämner

Fysioterapi följt av kompislek i ett soligt hus blev denhär förmiddagens melodi! 
De små konstnärerna var i farten med tusch i alla världens färger och djungelbebisarna rojvade lös i babygymmet medan mammorna sörplade kaffe. ❤

Det låter ju onekligen ganska idylliskt om man inte nämner att de stora barnen tog saker av varandra, nån skriker, nån gråter och nån kastar en leksaker på en annan medan en tredje skriker av glädje så det skär i hjärnan.. Livet med tvååringar! heh


Idag har jag halvt lovat Oliver att vi ska åka till MaxiFun, så får se om det blir av eller om vi hittar på nåt annat kul!

onsdag 15 november 2017

Dagens guldstund

Huh, att efter en ovanligt fullspäckad förmiddag med ovanligt vilda barn få sätta sig ner med en kaffekopp framför datorn medan båda barnen sover - guld.


Vi fick besök av en Yle reporter redan kl 10 i förmiddags, och jag blev glatt överraskad när jag såg att det var Mikaela som jag träffat tidigare som stegade in genom dörren! Noel sov och jag köpte Olivers tystnad med salta pinnar och Daniel Tiger på tabben och så fick jag än en gång berätta om hur det gick till när Noel kom till världen, vilket kommer höras i radio på fredag. Nu blir det väl inga fler intervjuer ska vi tro, förutom en ännu nästa vecka, men då för ett slutarbete.

Han är ju nog värd att pratas om denhär guldklimpen vår!

måndag 13 november 2017

När det var tungt från förr

Lagom till middagsvilan hoppade jag och småpojkarna i bilen idag och körde iväg till Vörå! Där träffade vi Linda och Ann-Sofie som också är prematurmammor, samt deras barn. Anledningen till träffen var att bli skulle bli intervjuade av Vasabladet! Nu på fredag 17.11 är det Världsprematurdagen och det kommer uppmärksammas med en artikel i tidningen. 

Det var verkligen jättekul att träffa andra som varit med om samma resa, och så skönt att känna igen sig i deras känslor, när man annars känner att andra kanske inte riktigt förstår, vilket också är helt förståerligt. Varje gång jag pratar om den första tiden med Noel märker jag hur jag fortfarande inte helt har bearbetat vad vi varit med om, då jag nästan alltid börjar gråta vid nåt minne, även om man inte ens pratar om speciellt djupa saker.

Idag var det när vi pratade om facebookgrupper för prematurföräldrar. När vi fick Noel fanns det ingen finlandssvensk variant och jag gick istället med i en rikssvensk. I Sverige gör de på lite andra sätt än här i landet, bl.a. så verkar det vara självklart och nästan en regel att åtminståne mamman ska vara med babyn 24/7 utan avbrott. I Oulu var de helt fine med att jag åkte hem ett par dagar och träffade Oliver efter att jag hade blivit utskriven men när jag sen skrev en presentation och om oss och vår situation i den svenska gruppen så blev jag överöst med kommentarer om hur fel jag gjorde som hade åkt hem och lämnat min baby. Kan ju säga att samvetet inte direkt blev bättre av det när man hade det jobbigt från förr.. Jag hade kvar inlägget ett par timmar innan jag inte orkade mer och raderade det.

En litenliten Noel i Kokkola, några veckor gammal.

Idag ett halvår senare, stora coola killen bredvid storebror i soffan! Helt otroligt vilken kämpe han är.