tisdag 12 december 2017

Hur bemöta tvåspråkiga barn

Våra pojkar blir ju tvåspråkiga, vilket jag är väldigt glad för speciellt då jag själv hade problem med finska i skolan. Jag kommer från en helt finlansdssvensk familj och Sami och hans familj är fullständigt finska (sami har lärt sig svenska under de 11 år vi varit tillsammans och vice versa), så det har ju blivit naturligt att vi pratar olika språk med pojkarna, och det känns jättebra att vi kan ge dem två språk från start!

Olivers prat har lossnat rejält under sommaren och hösten och han lär sig fler ord, och sätter ihop längre meningar varje dag. Nu kan det vara att jag flummar i onödan och att han automatiskt reder ut saken av sig själv sinomtid, men det jag nu lite börjat fundera på är hur man egentligen ska bemöta honom när han uttalar ord fel och blandar ihop de olika språken?

Jag pratar ju svenska med honom, och Sami finska, och Oliver pratar en salig blandning. Vissa ord säger han alltid bara på finska och andra ord säger han alltid bara på svenska, medan han kan vissa ord på båda språken och byter ibland beroende på vem av oss han pratar med.

När ett barn pratar blir det ofta att man upprepar det hen säger för att bekräftar att man hör och vet vad hen pratar om, och det jag funderar är om jag borde upprepa det Oliver säger på finska eller svenska? 

Ett exempel:
Oliver - "Mamma, Olli ha på mopopykä!"
Jag - "Aj vill du ha på mopokypärä?"

För det första säger han ju fel, pykä istället för kypärä, så det vill jag ju rätta så att han börjar säga rätt så småningom. Men sen är det ju också det att det ordet är på finska, och om jag alltid pratar om kypärä så lär han ju sig inte att det rätta ordet borde vara hjälm, när resten av meningen är på svenska. Dock pratar jag ju om hjälm i andra situationer om det är jag som pratar om hjälmen först så han vet nog också vad ordet hjälm betyder, men just i dendär exempelmeningen (som upprepas x antal gånger per dag) så blir det ju lite tokigt.
Så kanske vore det bättre att jag säger "Aj vill du ha på mopohjälmen?", men då lär han ju sig igen inte att säga kypärä istället för pykä. 

Heheh ojoj sånt man har att fundera på..


Just plastomopon som han fick redan i ettårspresent är verkligen en av hans dyrbaraste ägodelar. Med mopohandskarna, mopohjälmen och moporeppu på så raggar han omkring i huset, drar på bakhjulen och slajdar i svängarna!

På bättringsvägen

En så gott som återställd 2 åring har vi nu i huset som tur. Lite snorig ibland men annars på banan och det har nog blivit både spring och innebandyspelande idag.


Läkaren kunde igår konstatera lite röda örongångar och pikulite rött runt ena trumhinnan så vi fick utskrivet recept på örondroppar att ta två gånger om dagen i sju dagar lite i förebyggande syfte så det inte blir värre. Hur det ska gå att få dom i en högljutt protesterande unge är en annan sak. Hittills har han blivit mutad med glass men de blev inte direkt gett under lovsång och skratt ändå. 
Om nån har finurliga tips får man gärna hojta till, fast hur jag förklarar och demonstrerar för honom så verkar det inte leda nånvart!

Bergis


Igår hade jag tid att slänga ihop en enkel bröddeg med hjälp av nya köksassistenten, och det verkar ju onekligen som att den tog med sig lite bakningsskills när den flyttade in i huset! Jag misslyckas oftare än inte när jag bakar, men detta bröd blev både luftigt och gott på första försöket.

Jag använde ett recept ur en receptbok jag köpt från Lagerhaus, men brödet heter Bergis/Barkis och receptet kan även hittas med en googling.

måndag 11 december 2017

Febern som inte ger sig och ugglan Innebandyboll

Igårkväll just innan Sami och jag skulle gå o sova så kom en stekhet Oliver från sovrummet, och så var febern här igen. 39,2grader visade termometern och alltså jag förstår inte hur det kommer sig att endast han blir sjuk hela tiden!? Han hann vara 4 dagar frisk sedan förra gången.


Idag har jag bokat läkartid åt honom så vi får fara o kolla upp om det möjligtvis kan bero på öroninflammation eller nåt sånt. Imorse hade han ännu feber, men efter panadol så har det inte kommit tillbaka åtmiståne än fast medicinen borde ha börjat avta. Får se hur läget är senare idag..

Lite pyssel orkade han med i morse ändå, redan innan klockan 8. Jag hade köpt ett paket med en massa pysselögon i olika storlekar som han fick syn på igår, men som vi inte hann börja pyssla med då. Inatt i feberyran pratade han om att "laaaga ööögon", och det första han sa imorse var också "Mamma" Laga ögon!", så då det vara bara att stiga upp och börja på!

Dagens alster blev en blå vindögd uggla som heter Innebandyboll.

söndag 10 december 2017

Let's bake a cake

I fredags när vi var på väg till Saarijärvi fick jag sms om att ett paket anlänt till k-market, och jag visste ju direkt vad det var frågan om. Helst hade jag svängt om och hämtat upp det direkt men jag fick snällt vänta ett par dygn innan jag slapp och hämta ut det. Men idag så!


Jag vet inte hur många år jag har funderat och velat men alltid tyckt att jag har bättre att sätta pengar på. Vilket jag förvisso också har nu men för ynka 20€ kunde jag nog beställa hem denna. Tack vare att jag hade Campadre-pengar på kontot blev det inte dyrare än så!


 Ikväll har vi varit på tvåårskalas så jag har inte hunnit testa den än, men imorgon tror jag minsann det blir att svänga ihop en deg av nåt slag!

fredag 8 december 2017

Fredagsstoj

I förmiddag blev det fredagskaffe med kompisarna. Våra tvååriga huliganer betedde sig som speedade babianer, Noel kamoflerade sig och Edvin tränade förflyttning enligt klockmodellen - perus förmiddag!


När Sami slutar jobbet idag ska vi hoppa i Toyotan och ratta mot Saarijärvi och fammons, så egentligen borde jag väl börja packa våra väskor inför två nätter hemifrån, nu när det bara är sisådär en timme tills vi ska åka.. *packningshatare* Nåja, bara att ta itu med det!

torsdag 7 december 2017

En favoritperson

Jag och Noel trotsade snålblåsten ikväll och for till Vikarholmen för att umgås med min favoritbrorson William och hans föräldrar. Det är ganska sällan man träffar barn som tycks skratta och le hela tiden, men William är just en sån! (eller så är det för att jag är en sån favoritfaster som är värd att smila upp sig åt!)


Så enkelt och fridfullt att bara ha med sig ett barn, och dessutom en bebis som ligger där man sätter ner honom, heheh. Man visste nog inte hur enkelt man hade det för ett par år sen!