onsdag 15 augusti 2018

Bra nyheter i överflöd

Så bra det blev! Bättre än vi hade planerat från början till och med.

Sami har använt sina tre hemma-med-sjukt-barn-dagar, och jag har kunnat sitta i skolbänken i tre dagar, blivit överöst med information som jag annars skulle gått miste om och fått så många bra nyheter, som att vi nu för tiden får gratis skolmat under skolveckorna och luncherna ersatta under praktikperioderna, jag har fått nya datauppgifter och tillhörande office-paket som underlättar skoluppgifter enormt, och det bästa av allt, jag fått praktikplats på sjukhus! Det hade jag inte ens vågat drömma om då jag visste att alla sjukhusplatserna redan var utdelade sen i våras, och  jag får dessutom påbörja praktiken en vecka senare vilket gör att vi har hela nästa vecka på oss att skola in pojkarna på dagis i lugn och ro - best news ever!

And it doesn't stop there...
Oliver har äntligen haft en helt feberfri dag idag, jag hann på en kaffe till Malins under en håltimme i skolan och en till kaffe på Saras balkong ikväll, och så blev jag påmind om att syrran kommer hem från Norge igen redan nu inkommande måndag! Bra grejs everywhere!

Nöjdhetsnivån över allt ovanstående:

måndag 13 augusti 2018

Aldrig stadiga planer

*andas in* --- *andas ut*

Märker att man inte kan planera nåt utan livet händer ju som det vill ändå. 
En dag inskolning på dagis hann vi med innan det var min tur att bli sjuk, igen. Feber hela fredag och lördag, kände hur livet återvände till söndan men då hoppade feber bara över till Oliver istället..! Sååå inskolningen fick skjutas på ytterligare. Tur i oturen så går det ju nu när jag är studerande igen att Sami tar ett par vabb-dagar och jag kunde sätta mig i skolbänken åtminståne idag och imorgon, så lite start får jag på studerandet iallafall.


Nu ska jag ladda batterierna inför en till skoldag (HUR kan det va så tungt att sitta stilla på en stol hela dan!?!?) så kanske jag lyckas bättre på inte-somna-mitt-under-föreläsnings-fronten. Till mitt försvar sov jag inte många timmar förra natten med febrig storkille och en lillkille som fått dille på att vakna varje timme sååå aaatt :)))) bra förutsättningar!

torsdag 9 augusti 2018

Stor större störst

Jag hade helt glömt bort att vi hade en zucchini i landet som var enorm redan för en vecka sen. Igår kom jag på det och gick dit för att hitta den helt superstor! Typ avlång vattenmelon-storlek! Tyvärr använder vi inte jättemycket zucchini och fler växer till sig varje vecka, så denna och en frilandsgurka fick Janica hemkörd före jag for till jobbet. Hoppas den smakar bra trots storleken, vissa grödor smakar ju bättre bara man skördar dem innan de är jättestora, men vet inte hur det är med just zucchini. Själva plantan är ju också kollosal och växer över typ halva odlingslådan och därmed alla lökar, så de fick också komma upp ur jorden igår och ligger nu på torkning.


Frilandsgurkorna växer också och nästa år ska jag absolut prova på nån gurksort och ett par tomatsorter till! Ett större växthus finns med på önskelistan men det lär väl ta minst några år innan den drömmen förverkligas (har nån ett växthus till övers kan man send it this way, tacktack).

onsdag 8 augusti 2018

Inte som tänkt

Känner mig slutkörd och som att hela senaste veckan gått förbi i ett töcken, men nu känns det som att dimman lättar och jag vet inte ens riktigt vart veckan tog vägen. 

 I torsdags blev både jag och Noel magsjuka. Jag blev snabbt frisk igen och det blev Noel också, trodde vi. Nästa dag tog febern vid och han ville inte äta nåt, vilket ändå kändes ganska förståerligt, man brukar ju inte ha jättebra matlust efter att ha spytt upp allt man satt i munnen dagen före. 
På lördan började han spy igen och höll på till söndag, det hade alltså gått 4 dagar utan mat/att maten kom upp och feber på det, så han var minst sagt slut! Åkte in med honom till jouren vid 12 tiden på söndan och vi blev inlagda på barnavdelningen då crp låg på 50-nånting och även leukocyterna(?) var förhöjda. Där var vi över natten och ännu på måndan var han fortfarande lika dålig, crp hade stigit till 81 och de beslutade att sätta dropp åt honom. Det hade han i 6 timmar innan han lite piggnade till och vi slapp hem 20:30 på kvällen för att få sova i egna sängar (min säng på sjukhuset var dessutom för kort så jag fick sova på snedden heheh *tallgirl-probelms*). Igår morse skulle vi tillbaka igen till kl 8 för nytt crp, vilket som tur visade sig ha sjunkit ner till 51 igen, så vi slapp hem tillbaka sen efter ett par timmar.


Igår under dagen och idag har han varit betydligt mer sig själv igen. Det kom inte fram exakt vad det berodde på att han blev så medtagen men läkaren trodde att det var rinovirus (dvs typ förkylning!?), så inte värre än så ändå, men av nån anledning verkar sånt som vi andra klarar av med enkelhet ta riktigt hårt på just honom. Vet inte om det kan ha med prematuriteten att göra eller nåt annat? Han blir ju inte direkt lättare sjuk än oss andra men när han blir så blir han inte bara lite, utan det slår verkligen ut honom totalt!


Lite psykiskt jobbigt för mig också då jag är en sån som gärna vill att det vi har planerat ska gå enligt planerna, annars får jag lätt lite ångestliknande känslor och bara huh, nej, blä. 
Nu var det ju då meningen att pojkarna skulle börja skolas in på dagis igår, för att hinna med åminståne fyra dagar inskolning (vilket jag redan tycker är väldigt lite för Noel) innan jag börjar skolan på måndag. Nu sket ju det sig och Noels avdelning är dessutom stängd tills på fredag då det inte är några andra barn som behöver dagvård före det. SÅ. Från fyra dagar till en dag inskolning. Det är ju inte ens ett alternativ. Började redan planera att skjuta upp studierna till januari pga detta men ringde och pratade med skolan och jag börjar på onsdag istället. Då får vi iallfall fredag, måndag och tisdag inskolning och då är det ju bara tre dagar de sen behöver vara längre dagar den veckan innan vi får ta det lugnare igen (jag har ju alltså bara två veckor skola under hösten och sen praktik/jobb utöver det vilket ju är skiftesjobb = mindre dagistid). Så ja, känns ändå ganska bra. Nu får vi ta en dag i taget då bara och hoppas vi inte får några bakslag och insjuknar i nåt igen.



Huhh, orkade nån läsa igenom det pladdret med nån hjärnkapacitet och typ intresse för livet kvar i behåll får jag lov att applådera.

måndag 30 juli 2018

När man får skörda det man sått

Oj sån glädje vår trädgård ger mig. 
Speciellt just denna tid när man får börja skörda det man gått och sått, påtat på med och vattnat i flera månader. Tomaterna mognar en efter en och gurkor får vi så vi knappt hinner äta upp dem. Morötterna är ännu små men oj så goda tycker både jag och barnen, och jag har sått dem så tätt så de mår bara bra av att gallras ur lite. Även smultronen och hallonen går hem hos både stora och små! Jordgubbarna hinner jag knappt med och tyvärr har också getingarna hittat dem nu, så det är lite surt. Galningar till getingar vi har i år alltså, de är ju överallt! 

Zuccinin hade jag nästan glömt bort och upptäckte enorma.. frukter? grönsaker? igår. Blir att fixa till nåt av dem snarast! Nån som sitter inne på nåt tips?


Tidigare ikväll hade vi tänkt ta oss ett dopp vid fäboda men det började åska enkom tills vi kom dit, bara att svänga hem igen! Sami cyklade båda vägarna och drog sen en kort träning på uppfarten, som Noel sen tog över, hahah.


Jag orkar mig inte till boxen på wod i denna hetta, kände i förmiddags redan hur jag började må illa av att bara stå stilla! Men nu ikväll när temperaturen sjunkit några grader drog jag mig ut på en kvällslänk, och så skönt att röra på sig ändå. Nu är det bara tre veckor kvar till Toughest också så det är väl på tiden att träna lite löpning, heheh!

Trygga räkan

Vardagen drar igång igen, och det känns rätt skönt på ett sätt, men lite skrämmande på ett annat, det är ju en helt ny höst som väntar oss.

Sami började jobba idag igen och dethär är nästsista veckan som vårdledig för mig! Nästa tisdag börjar inskolningen på dagis och veckan därpå har jag skola måndag till fredag. 

Noel har varit mer nyfiken och social av sig och var varken rädd för vår vanliga fysioterapeut för ett par veckor sen (han har inte låtit henne röra honom eller va nära på hela våren/sommaren) eller fysioterapeuten i Kokkola förra veckan, känns som ganska stora framsteg! Dessutom skötte syrran båda pojkarna hemma hos oss en halvtimme före jag kom hem från träningen här om veckan och det hade gått hur bra som helst! Hoppas det värsta av den otrygga perioden är över.


I Kokkola tyckte de att han har kommit ikapp och utvecklats så bra att vi inte behöver på fler extrakontroller utöver vanliga rådgivningskollerna! Han promenerar stadigt omkring bara han får hålla i sig med en hand och man märker att han även mentalt har utvecklats mycket i sommar, han kan göra sig mer förstådd och känns på nåt vis tryggare i sig själv. 
Bästa stora lilla killen vår! 

onsdag 25 juli 2018

Ett bröllop att minnas

I helgen fick vi vara med på det finaste, roligaste och mest speciella bröllop jag hittills upplevt! 
Det var ju nämligen min storebror som blev gift med hans Carola. Vigseln hölls i en fin gammal träkyrka i Kristinestad och festen hölls i Tjöck, där hon är uppväxt.

Det blev en riktigt fin dag trots att regnet smattrade ner största delen av dagen, men till kvällen klarnade himlen upp och vi fick till och med besök av solen. Gästerna bestod till största delen av deras vänner och det tror jag också bidrog till att stämningen inte alls blev tryckt och stel, som det ganska lätt annars kan bli på bröllop där alla inte känner varann. Nej, otaliga skratt och både yngre och äldre på dansgolvet med varierande moves blev vi bjudna på, hahah!

Bilder finns det ingen brist på, men väljer att inte visa desto mer bilder på gästerna då jag inte vet om de är bekväma med att synas här eller ej, men ett litet hopplock från dagen ska ni få se iallfall!

Kicki var så stilig i sin kostym och Carola var så vacker i sin otroligt fina och detaljerade klänning.